I REGNET

I Skugga och svalka skriver Quynh Tran om familj, uppväxt, livsval och utanförskap. En lillebror som lever genom sin brors och deras mammas upplevelser, iaktar och fantiserar.  "Ibland kunde man få höra att det var en liten stad vi bodde i. Fin, liten sommarstad, fina somrar; skärgården, friluftslivet." - Skugga och svalka    Att läsa Skugga och svalka är som att prata med en barndomsvän. Att tänka tillbaka på gamla minnen och bli så där härligt nostalgisk. Diskussioner om salta pinnar på barnkalas eller "kommer du ihåg att det ordnades tivoli där polishuset står idag?". För mig ligger bokens styrka i just den här känslan. Att kunna relatera till de små detaljerna, tankarna och känslorna även om huvudpersonens uppväxt i det stora hela skiljer sig väldigt mycket från min. Sen det att jag är en väldigt "ordagrann läsare" är varken bokens eller författarens fel. Jag har stundtals svårt att skilja mellan verklighet och protagonistens fantasi vilket ställer til...

  I Eveliina Mulengas debutbok Stereo Love får vi följa Emma och Ralfs kärlekshistoria under deras tonårstid. De kämpar båda två med viljan att visa hur de känner men att vara för blyg för att våga säga vad de egentligen menar. Det är deras resa mot den där första förälskelsen som man aldrig riktigt släpper.  Första saken jag märkte när jag började läsa den här boken var att igenkänningsfaktorn var hög för min del. Jag minns tillbaka till högstadietiden och hur svårt man gjorde det för sig själv när det kom till förälskelser. Små hintar som man ville den andra skulle förstå utan att behöva säga det rakt ut.  Gillade också alla popkulturreferenser, många låtar som nämns som jag kollade upp under läsningen. Och att karaktärerna har namn efter Astrid Lindgrens karaktärer.  I slutändan blev boken dock lite upprepande för min smak, det sker många liknande händelser och jag känner frustrationen som karaktärerna själva också upplever. Sen så klickar jag inte med karaktärern...

I Glasvaggan får vi följa Taalia som tidigt upptäcker att hela hennes liv är en lögn. Tillsammans med henne får vi möta nya vänner och uppleva många nya platser och faror. Glasbarnen är odlade kopior av människan, men det gör dem inte mindre äkta, personliga och sympatiska för det.  Hennas personberskrivningar är SÅ bra! Jag brukar oftast bestämma själv hur karaktärer ser ut redan från första sidan och efter det är det svårt att ändra på bilden i huvudet när beskrivningarna väl dyker upp. Men här går jag helt efter vad som skrivs och jag ser personerna så tydligt framför mig. Riktigt snyggt gjort. Karaktärerna i sig är också unika och minnesvärda. Så fastän vi möter många nya personer genom boken blandar jag aldrig ihop någon. Favoriten är väl ändå Dravin för att han är så där roligt sur hela tiden och försöker gömma hur snäll han i verkligheten är.  Jag gillar också att man får se vad folk utanför systemet tycker om den instängda nya nationen. Så jag gillade när...

Patrick Ness skriver om kärlek, familj, myter och konst. Om att hitta sin plats i en ny relation, på jobbet eller bara i vardagen. En gammal sägen blandas med nutida händelser och kan de två till och med ha ett samband? Kan väl börja med att säga att Patrick Ness är en av mina absoluta favoritförfattare och det är väl ungefär så mycket positivt jag har att säga i den här recensionen tyvärr. För The Crane Wife funkar inte alls för mig. Och det är av samma orsaker som tidigare när jag inte har gillat en bok: metaforer, konstnärligt språk och osympatiska karaktärer. Det är inte alls en dålig bok, den bara passar inte mig. Dessutom skriver han väldigt annorlunda här jämfört med de senare böckerna. Långa meningar med långa bisatser och massa bindestreck som gör det svårt för mig att hålla en sammanhängande tanke.  Mitt allra största problem är nog kapitlen som berör den här myten om tranan och vulkanen. Det blir så mycket symbolik som går mig förbi och jag vet inte om jag är dum, ...

Anna Jakobsson Lund skriver en bok om vänskap, familj, identitet, sexualitet och att inte lita på sig själv. Vi får följa Ari som flyr från sitt hem i hopp om att hitta sig själv och trygghet. Det här är fjärde boken jag läser av Anna Jakobsson Lund och än en gång kan jag bara hylla hennes fantasi, skrivsätt och humor. Jag var nervös att jag inte skulle gilla den lika mycket som Systemet-trilogin, men jag blev inte besviken! Allt är så tydligt och inga beskrivningar känns onödiga (som jag ofta kan tycka i andra böcker, speciellt fantasy).  Jag vill också nämna att jag uppskattar uppbyggnaden av boken så himla mycket. Omslaget är ett av de mest inbjudande jag nånsin sett, så snyggt och man vill ju bara veta allt! Boken har en karta som är jättefin i sin enkelhet, kapitlena är precis i min smak (runt 10 sidor), fonten är lättläst, tydlig och fin (vilket jag aldrig tidigare har lagt märke till i någon bok). Hela boken är en upplevelse, ett konstverk, från omslaget till bakside...

Julia Wickholm skriver om Olivia som åker iväg på en resa tillsammans med katten Periwinkle i jakt på svar. På vägen träffar hon nya vänner och får en händelserik sommar. Först och främst: mer finlandssvensk YA åt folket! Heja Julia! För mig blir också igenkänningen lite högre bara genom små detaljer, som att det spelas nattklassiskt på radion och man dricker grön Mehukatti. Ännu mera kan jag relatera till kattkärleken. Jag har haft katter hela livet (hemma hos föräldrarna har vi 7st och med maken har jag 2st) så alla scener med Periwinkle blir mitt i prick för mig. Jag riktigt hör ljudet som katter gör när de stolt vill visa upp vad de så duktigt har fångat i gräset.  Också människorna är fina i den här boken. Jag gillar sällan huvudkaraktärer av någon orsak men Olivia gillar jag. Hon är vilsen och osäker men får växa en hel del under sommaren. Tror absolut att hon börjar uppskatta sitt liv hemma mera i den fiktiva framtiden. Men av karaktärerna blev favoriten absolut Pyt...

32 åriga Russ har allt han kan önska sig, en kärleksfull och vacker fru, ett bra jobb,  ett stort, fint hus och en underbar dotter. En dag förändras alla hans roller i livet. Han går från att vara anställd till egenföretagare, han blir hemmapappa. Men ibland kanske man finner lycka på ställen man inte trodde.   Det här är en lite mörkare bok än Sparks tidigare böcker. Visst, de brukar alltid ha sin beskärda del av hjärtesorg men här är huvudkaraktären Russ rätt så deppig genom största delen av boken. Jobbet går dåligt, hans äktenskap faller sönder och hemmalivet vänds upp och ner. Och när det inte kan bli värre så blir det det. Jag gillar att den är annorlunda men föredrar nog hans mer romantiska böcker.  Här finns många fina karaktärer. Dottern London är hur söt som helst och hennes relation till bästa pojkkompisen får mig att längta tillbaka till barndomen. Systern Marge är en typisk Sparks-karaktär som får vara bästa vännen, den med kloka råd och långa kram...

Boken Dear Evan Hansen baserar sig på musikalen med samma namn med Ben Platt som Evan. En familj, en skola, ett helt samhälle sörjer. En ensam pojke får en bästa vän. Är det möjligt att själv börja tro på en lögn om man säger den tillräckligt ofta ?  Jag lyssnade på den här som ljudbok och kan verkligen inte tänka mig ett bättre sätt att uppleva Dear Evan Hansen. Boken är uppläst av två killar, en som läser Evans kapitel och en Connors. Så finns det också några korta snuttar från musikalen. Så himla underhållande och fint. Och på tal om musikalen, alla böcker borde ha ett soundtrack! Jag har hört rätt så mycket på musikalen men det är först nu efter att ha läst boken som alla låtar får mening. Det har gjort det här till en oförglömlig läsupplevelse.  Med det sagt måste jag ändå erkänna att jag har en stor klump i magen under läsningen pga. lögnerna som bara blir fler och större. Man bara går och väntar på när han ska bli avslöjad och hur illa det ska vara. Och det ger...

En historia om hjärtesorg, vänskap, äventyr och fest. Om att ge sig själv tid att sörja och sen vara redo att hitta sig själv. Varnar för en flummig recension, eftersom jag inte riktigt har bestämt mig för vad jag tycker om boken ännu. Men det här är vad jag känner för stunden. Jag gillar idén med boken jättemycket. Vänner som hjälper varandra när livet är som svårast, eller iallafall känns så. 30 dagar av äventyr. Men någonting blir inte helt så intressant som jag hade önskat. Kanske är det mörkret som blir för mycket för mig, eller det stundtals poetiska språket. Boken hade klarat sig bra med ett mera vardagligt språk.  Sen tycker jag också att Matilda är lite väl gnällig. Man får absolut vara ledsen och förstörd när förhållanden tar slut, men kanske är det optimisten i mig som vill att Matilda ska kunna se glädjen i någonting. Vad som helst, det fina som vännerna gör för henne eller hennes mammas gulliga hund, en kaffekopp eller fint väder. Anything. Eftersom jag ändå ...

Den okände Kimi Räikkönen är en annorlunda biografi från de jag har läst tidigare. Den är ärlig och innehåller också information som gör att Kimi känns mera verklig. Vi får läsa om slagsmål och alkoholproblem vid sidan om kärleken till familjen. Både det onda och det goda.  Jag hade lite svårt med att läsa den här på svenska dock. Jag tror jag hade hört Kimis röst lite tydligare om jag hade läst den på finska. Då författaren citerar Kimi så kommer jag på mig själv att översätta till finska i huvudet för att få en bättre känsla av hur det kan ha låtit på riktigt.  Hotakainen är själv inte så insatt i F1 sen tidigare så han förklarar saker ingående och jag som följt Kimi och F1 flera år hade klarat mig utan det. Men utan tvekan gör Hotakainen boken mera tillgänglig för en bredare publik på det sättet vilket bara är positivt. Boken handlar inte heller så mycket om själva sporten så är man inte intresserad går det bra att läsa boken ändå. Fokuset är på Kimi som privat och of...

Fem ungdomar påverkas på olika sätt av den olagliga demonröken. Prinsar, prinsessor, jägare, soldater, vänner och fiender måste lära sig samarbeta för att inte gå sönder.  Till en början vågade jag inte ha så höga förväntningar på den här eftersom jag älskade Sally Greens senaste trilogi, Half Bad. Jag försökte att inte hoppas allt för mycket på en ny favoritserie. Kanske är det därför jag blev så glatt överraskad, för det här är en så bra första bok i en serie! Det är många karaktärer men jag hinner lära känna dem alla på ett sätt som får mig att vilja veta mer. Världen förklaras bra, det finns dessutom en karta att gå tillbaks till när de nämner någon by eller ett hav. Det finns kungligheter och deras personal, soldater, marknadsförsäljare och demoner vars rök folk olagligt stjäl, säljer och inhalerar.  Kaptilena är uppbyggda så att man får följa en huvudkaraktär per kapitel, Game of Thrones-style. Fem stycken huvudkaraktärer får vi lära känna och vid sidan om dem fin...

Tvillingarna Noah och Jude är varandras bästa vänner. De känner varandra utan och innan. Tills en dag när de inte gör det längre. Den här boken är full av irritationsmoment för mig. Jag gillar inte alla metaforer om sprängande huvuden, färggranna ljud, pappor långa som höghus och levande, vandrande statyer. De är helt enkelt för många (liknelser är jag okej med men metaforer blir för mycket). Därför funkar inte Noas kapitel alls för mig. Dessutom gillar jag inte Noah särskilt mycket.  Jag läste första halvan av boken på svenska men lag sen undan den ett tag. Ungefär ett år senare tog jag upp den igen, men denna gång på engelska vilket gick mycket bättre. Vet inte om det var timingen, språket eller handlingen som gjorde andra halvan bättre än första.  Hur som helst är alla positiva kommentarer jag har om den här boken från de sista 200 sidorna. För då börjar jag älska Jude. Hon är sådär härligt konstig men med en känslosam sida som verkligen berör mig. Och Oscar. Jag s...

Lara Jean har för första gången en pojkvän på riktigt. Men en äkta relation kommer också med riktiga känslor såsom rädslan för svek och oron att inte vara tillräcklig. Det sista brevet hittas och Lara Jean blir mer osäker på sig själv än någonsin. Alltså jag älskar den här serien så mycket. Den har så många småsaker som jag gillar, t.ex. äldreboendet som Lara Jean jobbar på. Scenerna där är de allra bästa i den här boken. Dansen är så fin, snöbollskriget är to die for och Stormy är min favoritperson i hela världen.  När boken börjar och man förstår (redan av baksidestexten) att det kommer finnas två kärleksintressen, tänker jag direkt att Lara Jean ska vara med Peter för att de har så roligt tillsammans och är så där härligt flirtiga. Men ganska snabbt är jag Team John. All the freaking way. John är underbar. Han är rolig, snäll på ett sätt Peter aldrig är, känslosam, snygg (om än bara i mitt huvud) och mogen när det gäller. Snälla ge mig mera John i den avslutande delen i...

Conor drömmer mardrömmar. Lever en mardröm. Det blir allt svårare för honom att skilja på verkligheten och drömmarna. En liten pojke som tvingas växa upp, ta ansvar och godkänna att han vill ha hjälp. Jag visste inte mycket om den här boken innan jag läste den vilket jag i efterhand är glad över. Det är en bok som gör sig bäst utan förväntningar. Patrick Ness skriver på ett sätt som gör att alla känslor träffar mig rakt i hjärtat. Kärleken, sorgen, ilskan, rädslan. Det är aldrig förutsägbart och det gör allt så fängslande.  Jag hade aldrig förväntat mig att den här läsupplevelsen skulle bli så personlig som den blev. Conors mammas sjukdom beskrivs på precis samma sätt som jag samtidigt upplevde min fasters sjukdom. Min kusin är i samma ålder som Conor vilket gör att jag föreställer mig Conors tankar och handlingar som om de vore min kusins. Det blir inte mera känslosamt än så.  Grunden till historien är skriven av Siobhan Dowd som aldrig hann skriva klart historien in...

Lara Jean har hittat botemedlet mot olycklig kärlek. När killarna hon förälskar sig i inte visar intresse tillbaka skriver hon brev till dem. Tanken är dock att breven bara är för henne själv, som hjälp för att komma över förälskelsen. En dag blir breven mystiskt ivägskickade och Lara Jeans vardag vänds upp och ner. På gott och ont. Jag har sett fram emot att läsa den här serien så länge men samtidigt trott att jag inte skulle gilla den lika mycket som alla andra. Men det gjorde jag ju verkligen! Idén är bra och utförandet klockrent, jag gillar att vi får läsa breven tillsammans med Lara Jean då det är många år sen hon skrivit breven och hon glömt det mesta.  Och så många fina karaktärer det finns. Lara Jean är rolig, tjejernas pappa är superhärlig och favoriten Kitty är bara så himla bra! Relationen mellan Lara Jean och Peter är underhållning när den är som bäst! Peter är stundtals väldigt charmig och jag vet att jag också hade varit kär i honom i högstadiet. Sen finns det...

Småtrollen och den stora översvämningen är första boken om Mumintrollen och vi får följa Mumintrollet när han med sin mamma söker efter den försvunne pappan. Äntligen har jag fått läsa hur allt började. Gillar att se hur Mumintrollet träffar Sniff (i den här boken kallad Det lilla djuret), hur de hittar huset och att man får lite historia bakom hattifnattarna.  Dock blev jag lite förundrad över illustrationernas placering. Illustrationerna kunde ibland komma ett helt uppslag tidigare än texten vilket gjorde mig lite förvirrad.  Älskar Tove Janssons språk, hennes humor och fantasi. En snabbläst, liten bok som gör att jag genast vill läsa mera om Mumintrollen.  Det osynliga barnet och Granen är två noveller där Mumintrollen faller in i två väldigt olika situationer som båda kräver familjens kärleksfulla natur.  Första intrycket av den här boken är riktigt bra för den här utgåvan är verkligen så himla fin.  Innehållet håller också samma nivå. I ...

Mördarens apa är en fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones och efter att ha läst båda tror jag nog att man får mest ut av historien om man läst Legenden före Mördarens apa. För nu när jag redan hade lärt känna Sally Jones och Chiefen och läst om deras tidigare motgångar var känslorna starka inför den här boken.  Mördarens apa är fylld av härliga och underhållande karaktärer. Sally Jones är den självklara favoriten men jag älskar också den skeptiske Fidardo och den underbara, omtänksamma och osjälviska Ana. Gillar också illustrationerna på alla viktiga karaktärer, jag tittade ofta tillbaka på dem under läsningen.  Jag brukar inte uppskatta när en karaktär möter allt för många motgångar och hinder men här funkar det väldigt bra. Gillar mest delen när Sally Jones bor hos Ana och speciellt när hon jobbar åt Fidardo men scenerna hos maharadjan är också väldigt underhållande.  Jag älskade verkligen den här boken och saknar karaktärerna nu när boken är slut. ...

Den här boken var väldigt annorlunda från vad jag vanligtvis läser, vilket nog gjorde att jag gillade den mer än vad andra kanske gör. Jag har inte läst många romaner för vuxna när jag tänker efter och det är länge sen jag läste nåt med vuxna huvudroller i.  Det är en underhållande historia fylld med hemligheter, avundsjuka och rädsla som också är snudd på obehaglig ibland. Det var intressant att läsa nåt som inte liknar nåt jag läst tidigare och jag gillade speciellt stället där de bor runt parken och att vi får läsa historien ur tre olika synvinklar. Tre helt olika personer dessutom. Sen gillade jag karaktärerna också rätt så mycket. Mamman Clare, Pip, pojkvännen, och Grace och Pips pappa även om han mest är med i form av ett minne eller tanke.  Problemet för mig blev slutet. Eftersom jag under läsningen misstänkt mer eller mindre alla karaktärer och tänkt ut många möjliga avslut blev jag nog lite besviken på hur Lisa Jewell valt att avsluta historien. Samtidigt förs...

Enda vägen är ett bra och tillfredsställande slut på en fantastisk trilogi. Slutet är lagom dramatiskt för min smak. Och ändå så där lagom öppet så fantasin får spinna vidare på ett par saker.  Många nya karaktärer dyker upp. Vissa har jag lite svårt att skilja på ibland medans andra blev storfavoriter direkt, t.ex. Moog.  Har alltid tyckt att serien varit smart och jag har gillat när de hittar grejer från det förflutna. Och ännu mer av det får vi se här. De hittar böcker, videoklipp och bilder på hur livet var "förr", alltså mer eller mindre vår egen nutid. Det har varit nåt jag tyckt mycket om från allra första början. Att en trilogi håller lika hög kvalité från första till sista sidan är riktigt imponerande och enligt mina erfarenheter väldigt ovanligt. Systemet-trilogin har varit perfekt för mig. Korta kapitel, inte för långa "krigsscener" eller naturbeskrivningar, fina vänskapsrelationer och ett högt tempo som får varvas ner med nägra fina middagsscener...

En känslosam historia om Sam som blir förlamad och hennes liv efter olyckan. Jag gillar att det är hennes man som skrivit boken, man känner kärleken i varje mening. Jag känner både hennes och hans smärta, hela familjens sorg men också lyckan bara en familj kan dela.  Bilderna är absolut det mest underbara med boken. Också själva uppbyggnaden är så himla fin. Ibland är det en bild på hela uppslaget, ibland på halva. Beroende på bilden är texten vit eller svart. Boken är fantastiskt fin helt igenom.  Som djurvän känner jag verkligen igen mig i att ha ett husdjur som är lika kärt som resten av familjen. Bloom-familjens relation till Penguin berör mig därför djupt. Dock hade jag gärna läst mer om Penguin. Det är inte mycket text när det gäller historien om den lilla fågeln. Det var många bilder på henne som jag gärna hade velat ha lite text till och veta lite mera om.