Tankeregn - Glasvaggan

I Glasvaggan får vi följa Taalia som tidigt upptäcker att hela hennes liv är en lögn. Tillsammans med henne får vi möta nya vänner och uppleva många nya platser och faror. Glasbarnen är odlade kopior av människan, men det gör dem inte mindre äkta, personliga och sympatiska för det. 

• Hennas personberskrivningar är SÅ bra! Jag brukar oftast bestämma själv hur karaktärer ser ut redan från första sidan och efter det är det svårt att ändra på bilden i huvudet när beskrivningarna väl dyker upp. Men här går jag helt efter vad som skrivs och jag ser personerna så tydligt framför mig. Riktigt snyggt gjort.
• Karaktärerna i sig är också unika och minnesvärda. Så fastän vi möter många nya personer genom boken blandar jag aldrig ihop någon. Favoriten är väl ändå Dravin för att han är så där roligt sur hela tiden och försöker gömma hur snäll han i verkligheten är. 
• Jag gillar också att man får se vad folk utanför systemet tycker om den instängda nya nationen. Så jag gillade när de kom till Terra. Har saknat det i andra dystopi- eller fantasyserier, t.ex. i Hungergames. Får lite A Handmaids Tale känsla, just att karaktärerna får se att det finns mera där ute än samhället de har levt i hela sina liv och får byta erfarenheter med människorna utanför. 
• Flera gånger under boken får jag en känsla av att Henna tänker i filmscener när hon skriver. Kanske är det omedvetet men jag tycker åtminstone att den här boken skulle passa perfekt som film då det finns många bra scener och konversationer, speciellt sista sidorna, sista meningen. Glasvaggan är helt och hållet en bok i min smak med sina unika karaktärer, det intressanta världsbygget och Hennas egna sätt att skriva, tänker då främst på tillbakablickarna som dyker upp vid ett par tillfällen. Så snyggt! 

"Det är som om någon rivit bort en flik av verkligheten och blottat det ändlösa brus som ligger inunder."

Tack till Förlaget för rec.ex!