lördag 30 december 2017

Snigelläsarens årssammanfattning

Bokåret 2017 är slut och jag tänkte skriva ett enda inlägg som sammanfattar det. Jag hade satt som Goodreads-mål att läsa 25 böcker och när jag idag läste ut Ditt livs affär stannade siffran på 29 lästa böcker. Jag känner mig riktigt nöjd, även om jag inte läst så många över 300 sidor. Sommarläsningen gick så dåligt så jag är ändå glad att jag under hösten och vintern lyckades läsa ikapp och klara målet.

Här vill jag sammanfatta mitt bokår i några snabba punkter. 

Årets mest minnesvärda bok: Vinterfolket (för att jag aldrig läst nåt liknande, även om den inte var en fullträff)
Årets bästa: Vi mot er (men Ordbrodösen är inte långt ifrån)
Årets sämsta: Drunkna inte i dina känslor (men gillade verkligen inte Jack heller)
Årets mest känslosamma: Vi mot er (eller valfri Backman-bok)
Årets finaste omslag: Release
Årets överraskning: Saga (trodde inte jag skulle älska den lika mycket som andra men där hade jag fel)
Årets besvikelse: Aristotle and Dante Discovers the Secrets of the Universe

2017 läste jag:
3 eböcker 
4 ljudböcker
6 seriealbum
12 engelska böcker
17 svenska böcker (Wow, jag har nog aldrig tidigare läst fler svenska än engelska)



Tankeregn - Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe



En kille som inte kan simma och en som kan. Där börjar en fin vänskap mellan Ari och Dante. De är väldigt olika varandra, har olika intressen och uppväxt men någonstans hittar de plats för varandra i sina liv. 

  • Jag ville älska den här boken så mycket. Har aldrig hört ett dåligt ord om den så hade verkligen sparat den till bästa möjliga tillfälle. Och det gav jag den men ändå blev det bara en helt okej läsupplevelse. Det tar allt för länge innan jag gillar Ari, han är bara en sån person jag inte gillar. Såna som klagar över allt och aldrig tar emot de små ljusglimtarna som finns rakt framför ögonen på dem. 
  • Dante däremot är sådär härligt konstig och jag älskar hans familj. Överlag gillar jag faktiskt föräldrarna allra mest i den här boken. Både Aris och Dantes. De är så himla fina och roliga. 
  • Historien i sig var lite väl långsam för min smak. Hur många sjukhusbesök kan man få in i en liten bok egentligen. Nej, det skulle bra ha räckt med ett tycker jag. 
  • När boken väl är slut älskar jag den. Men jag älskar gärna en bok hela igenom, eller iallafall under en längre tid av läsningen. Så även om de sista fyra kapitlen är nåt av det finaste jag läst så blev boken i sin helhet inte någon fullträff för mig. Synd för jag hade hoppats så mycket på den. 

fredag 29 december 2017

Tankeregn - Release



I Release skriver Patrick Ness om kärlek, familj, att växa upp och världens undergång. Vi får följa Adam under en dag i hans liv som är på väg att bli riktigt, riktigt dålig. På sidan om får vi också läsa om en förvirrad ande. 

SPOILER ALERT.
I följande kommentarer kommer jag bl.a. att diskutera slutet av boken.


  • Historien om Adam gillar jag mycket. Viktiga ämnen berörs som t.ex. tro, sexuella trakasserier och den tiden i livet när det känns som om alla andras liv går framåt utan ens eget. Jag gillar Adam som karaktär och känner med honom i hans känslor av att inte bli förstådd, älskad eller respekterad. 
  • Den andra historien känner jag inget speciellt för. Den är lite förvirrande och karaktärerna är lite väl irriterande för min smak. Jag väntade hela boken att de två historierna skulle bindas ihop på ett genialiskt sätt men det kom aldrig. Så jag hade faktiskt helst helt skippat den här story linen. 
  • Slutet blev en rätt så stor besvikelse. En stor del av boken fick Ness läsaren att tro att världen kommer gå under och att vi får följa Adam under hans och alla andras sista dag på jorden. Och jag hade för en gångs skull verkligen velat att boken hade slutat så. Vilken unik bok det varit då! Men nej, spöket/anden/vad det nu är räddar världen och livet fortsätter. Jag blev förvånansvärt besviken på det slutet faktiskt. 
  • Överlag gillade jag ändå boken väldigt mycket. Gillar Ness sätt att skriva, han får mig att gicka flashbacks som jag annars avskyr. Dock tycker jag att upplägget är lite väl lika The Rest of Us Just Live Here och då var The Rest of Us mycket bättre. Men somsagt, det här är en bra bok och jag ser fram emot att läsa mer av Patrick Ness i framtiden.

torsdag 28 december 2017

Tankeregn - Vi mot er



Vi mot er är andra delen i Fredrik Backmans serie om människorna i Björnstad. Vi får mera hockey, mera känslor och mera vänskap, sorg och kärlek. Hela staden berörs på ett eller annat sätt av händelserna som skedde några månader tidigare. Jobben minskar, drömmar krossas och ungdomar hittar och mister varandra.

  • Älskar att Björnstad-böckerna börjar med att vi lite vagt får veta vad som kommer att hända. Det gör att jag redan på första sidorna gråter till ''Vi kommer begrava våra barn under våra vackraste träd'' även om jag inte vet vem det gäller eller hur det kommer hända. 
  • Backman är ju som bekant också väldigt rolig och mitt i allt elände är det jättefint med lite roliga repliker och vackra stunder. Mayas och Leos spelstund är nåt av det finaste jag läst om. 
  • Politiken och Richard Theo går inte alls hem hos mig och jag blir vissa gånger riktigt frustrerad av händelserna kring politikerna. Manipulation var inte ett roligt tema att läsa om. Förstår ju absolut orsaken till att de delarna var med och de spelar ju en viktig roll men nej, jag gillade speciellt inte Theo. Vilket nog inte var meningen heller men ändå. 
  • Fredrik Backman skriver på ett så vackert sätt om alla slags människor i alla olika åldrar och livssituationer. Benji och Leo var mina favoriter redan i första boken och jag är så glad att de båda får mera synlighet i den här delen. De karaktärerna är skrivna med så stora känslor och jag berörs av varje sekund jag får följa dem. 

Rebeller och katter

Skulle jag beskriva mig själv i en bild skulle det vara den här bilden. Böcker och katter, livet blir inte bättre än så.

De här två fina klapparna fick jag av min bästa väns pojkvän. Vi hade för första gången ordnat Secret Santa i vårt kompisgäng och jag är minst sagt nöjd med mina fina julklappar. Hur jag i 26 år har klarat mig utan ett täcke med katter på är ett mysterium. 


onsdag 27 december 2017

Julledigt, serier och annat mys

Julledighet måste ju vara det mysigaste som finns. Har under de senaste dagarna läst ut Skorstensjul och Saga vol 3. Har också sett ett par avsnitt av The Handmaid's Tale som är mycket mörkare än jag trodde. Hade tydligen inte läst på så bra innan. Men jag gillar det jag sett hittills.

De följande två dagarna ska jag jobba två 10-timmarsskift och sen är jag igen ledig 5 dagar. Det är ju inte så himla kul men efter det har jag igen ledigt 5 dagar så jag klagar inte. Ska köra en riktig slutspurt på bokåret 2017 och hoppas också på en bra start på 2018 års läsning.

Har kollat igenom min fysiska läsdagbok ikväll och konstaterat att det är några böcker jag skulle vilja recensera på bloggen också. Så resten av veckan kommer det dyka upp recensioner på böcker jag läst under året men inte skrivit om ännu.

Önskar er en riktigt fin kväll och en fortsatt bra vecka !


måndag 25 december 2017

Mellandagsläsningen

Hoppas ni alla fick en fin julafton igår och att ni får en fortsatt mysig julhelg.

Jag tänkte kika in och visa vad jag läser i mellandagarna. Nelly ordnar nämligen Läs it Snow i år igen och jag brukar alltid delta. I år är inget undantag. Här är min lilla hög med böcker som jag vill läsa. Skorstensjul har jag läst som julkalender men har missat de sista luckorna.  Som ebok läser jag The 13th gift (inte med på bilden) och är halvvägs i den. Saga vol 3 och Ditt livs affär är ju väldigt snabblästa så mitt mål är först och främst att läsa ut de här fyra. Om jag hinner skulle jag vilja börja med Cirkeln, men får se vilket humör jag är på sen, det kanske ändrar.

Vad läser ni under mellandagarna ? 


tisdag 19 december 2017

Treat Yo Self Challenge - resultatet

Bokåret 2017 är inne på sina sista veckor och jag tänkte titta igenom hur min lilla läsutmaning har gått. Tanken bakom utmaningen kan man läsa om här.



2017 har jag:
  • läst en fackbok - Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin
  • läst en harry potterbok - Fången från Azkaban
  • läst tre böcker på en månad - i februari läste jag Vinterfolket, Näcken och Pestan
  • läst en svensk bok - En man som heter Ove av Fredrik Backman
  • läst en bok som kommit ut 2017 - Ordbrodösen av Anna Arvidsson
  • läst en bok av en (för mig) ny författare - Vi är en av Sarah Crossan
  • läst en e-bok - The Mysterious Affair at Styles av Agatha Christie
  • läst en bok som kommit ut för minst 5 år sen - Smile av Raina Telgemeier, 2010
Svårare har jag haft med att:
  • läsa en bok som jag köpt på loppis - HP är enda loppisboken men ddn finns ju redan på en annan punkt
  • Läsa en bok på finska (pga Finland 100 år !) - Endast läst de små böckerna i min Mauri Kunnas bokkalender så lite finskt har det ändå blivit även om jag hade velat läsa en hel bok. 
  • avsluta en serie - Här hade jag ju tänkt på Enda vägen av Anna Jakobsson Lund men den har jag tyvärr inte hunnit läsa. Jag vet ju att jag kommer gilla den..

Jättesynd att jag inte klarade alla punkter då jag trodde att jag satt enkla mål. Visst är det några dagar kvar att läsa men jag är mitt i The 13th gift, Saga vol 2 och ska sen läsa Ditt livs affär så vet redan att de inte passar på de kvarstående punkterna. Huvudsaken för mig var att aldrig känna mig pressad av utmaningen och det har jag lyckats med. Det har mer varit så att när jag läst en bok så har jag tänk "åh, den här passar ju in på den punkten". Så 2018 kommer jag nog göra en till TYS-challenge men med nya punkter. Ska fila på dem under julhelgen. 

lördag 16 december 2017

Slutet på The Hate U Give och read-alongen

Nu är The Hate U Give slut och read alongens sista inlägg publiceras idag. Tack till Nelly för att du ordnade allt! Det har varit riktigt roligt att läsa på det här sättet och att höra era tankar. Är gärna med i framtida read alongs om boken råkar passa.

Men här är nu mina tankar om sista delen av boken. Mina tidigare inlägg kan ni läsa här och här

Inlägget innehåller massvis med spoilers !

Först av allt får vi gå på skolbal och uppleva en hel hög med tonårsdrama. Jag tycker att Chris är irriterande här när han gör sig själv till ett offer för att Starr inte "litar på honom nog" för att berätta om Khalil för honom. Starr har varit med om nåt otroligt hemskt och vill hon inte prata om det så är det hennes eget val. Samtidigt tycker jag att Starr skulle ha berättat direkt åt Chris, för hennes egen skull. Är glad att Starr har Maya här iallafall, de är härliga tillsammans. 


Sen har vi ett par riktigt fina scener med Starr och hennes familj. De åker och tittar på hus, haha älskar när de ska välja sovrum. Också basketmatchen är så rolig. Älskar att de får ha en riktig vardag med hela familjen då de inte behöver tänka på allt runtomkring dem.
 


Då tar lyckan slut för ett tag och elände efter elände drabbar alla inblandade. Protester, brand, slagsmål.. Mycket skit helt enkelt. Ändå är jag inte rädd att något ska hända Starr eller de andra för så hemskt kan det väl ändå inte vara tänker jag. Och på tal om elände. Hur är det möjligt att det gick för polisen som det gick. Så himla orättvist. 


Slutet tycker jag är fint. Starrs ord på slutet om att de bygger upp affären på nytt, fortsätter kämpa och lever vidare. Så rörande. Sen är det ju också riktigt roligt när Maverick bjuder in Chris att åka och träna boxning tillsammans. Gillar överlag humorn jättemycket genom hela boken. 


Och sist, Hailey. Hon var inte bra för Starr längre, hon var självisk och barnslig. Vänner växer ifrån varandra hela tiden och jag är glad att Starr själv får välja vem hon umgås med och inte. Även om det aldrig är ett lätt beslut att ta. 


Jag tycker om boken väldigt mycket och ämnet är ju så viktigt. Ändå saknar jag nåt. Vet inte vad men för mig blir historien lite väl jämn. Kanske det känns så eftersom att "plot twisten" sker redan i början. Det skulle nog gett mig det lilla extra om man fått lära känna Khalil mer i början av boken och att allt hänt lite senare. Men det är bara en liten grej, det här är en riktigt bra bok som alla borde läsa idag.




torsdag 14 december 2017

Julkalenderbloggstafett - En extremt fin och otroligt bra bok

Igår skrev Sizzen om två bra böcker hon har läst och idag fortsätter jag på samma tema i julkalendern som Sofie håller i. Missa inte morgondagens boktips hos Stories from the city 



Extremely Loud and Incredibly Close är skriven av Jonathan Safran Foer och handlar om tioårige Oskar som mister sin pappa i 9/11 attentatet. Oskar sörjer sin pappa och när han hittar en nyckel i sin pappas klädskåp ser han det som en chans att vara nära honom igen. Han börjar söka låset dit nyckeln hör och träffar många nya människor på vägen.  Vi får också följa en gammal man som inte pratar längre, han kommunicerar hellre via text. Han upplever kärlek, sorg, krig och ett möte med vår lille Oscar.




Varför blev det här då den mäktigaste läsupplevelsen för mig ? Oscar är den mest sympatiska karaktären jag nånsin läst om. Jag känner en personlig koppling till honom och hans känslor är mina sålänge jag läser. Som bekant är jag en läsare som samlar på mig citat i mängder och när jag läste den här sparade jag nästan ett per kapitel, det är så himla fint språk. Det finns också en fantastisk scen där en döv man hör fåglar för första gången. Magiskt och oförglömligt. Gillar också att boken innehåller bilder och annat som ger boken det lilla extra. Här är några exempel.



Vill avsluta denna hyllning med att dela med mig av några av mina favoritcitat.


I loved having a dad who was smarter than the New York Times, and i loved how my cheek could feel the hairs on his chest through his T-shirt, and how he always smelled like shaving, even at the end of the day. Being with him made my brain quiet. I didn't have to invent a thing. 

~

You cannot protect yourself from sadness wthout protecting yourself from happiness. 


I hope you never love anything as much as I love you. 
I hope you never thing about anything as much as I think of you. 

söndag 10 december 2017

Nu ska det recenseras


Jag har länge tyckt att mina recensioner här på bloggen är onödigt långa. De har tagit länge att skriva så därför orkar jag inte alltid recensera böckerna jag läser.

Därför har jag nu bestämt mig för att ändra min recensionsmodell. Recensionerna ska bli kortare, mer rakt på sak och bäst av allt - utan bedömningsakala ! Så himla skönt att inte behöva tänka på steget mellan 3 och 4 längre. Och betyg är ju väldigt individuellt så det känns som att de inte säger mycket alls om boken egentligen.

Jag kommer istället utforma mina recensioner i två delar. En kort sammanfattning av handlingen med egna ord och sen fyra åsikter i punktform. Eftersom jag älskar citat kommer det säkert finnas såna med också men inte alltid. Hoppas detta ska ge mig inspiration att skriva fler recensioner. Ska knåpa ihop några från det gångna året innan jul.

Vad tycker ni om att läsa i andras recensioner? 

Tankeregn - Nyckeln till Hinsides




Karin och Albin Alvtegen skriver om hemliga portaler, mystiska varelser och magi. Linus vardag fylls också av syskonkärlek, fobier och frågan om vem man kan lita på. 


  • Älskade hur historien börjar då Linus och hans mamma och syster flyttar in i ett stort renoveringsprojekt till hus. Jag fick såna Mysteriet på Greveholm vibbar! 
  • Men när Linus väl kommer till Hinsides är jag inte riktigt lika imponerad. Varelserna där är lite väl många på en kort tid och problemen och hindren hopar sig. 
  • Klart bäst i boken tycker jag är relationen mellan Linus, Linnea och deras mamma. Älskar deras lilla familj. 
  • Boken är ett spännande äventyr och den är riktigt snabbläst eftersom man hela tiden vill veta vad som händer näst. 

Tack till Brombergs förlag för recensionsexemplaret ! 

lördag 9 december 2017

The Hate U Give - Del 2/3

Den här veckan har vi läst kapitel 9-16 i The Hate U Give. Mitt inlägg om den första delen finns här. Här är de tankar jag har i nuläget.



Obs! Inlägget innehåller spoilers.

Språket - Hade som sagt lite svårt i början med blandningen mellan skrift- och talspråk men nu har det börjat kännas bättre. Det jag har börjat uppskatta nu är att karaktärernas röster är väldigt olika och egna, t.ex. Mavericks, DeVantes och Sekanis. Åldrarna märks i rösterna också.

Handlingen - Kan känna att handlingen går lite långsamt fram ibland. Men samtidigt är det hela tiden väldigt känslosamt och varje liten konversation känns så äkta och genomtänkt så oftast gör det inget att det inte går så snabbt. Det som har hänt sen förra inlägget är väl att tjejkompisarna grälat, Starrs pappa har träffat Chris, Starr har gjort fler intervjuer och förhör och så hela DeVante grejen. Saknar dock en chockerande twist någonstans.

Karaktärerna - Starr är underbar och tuff och helt amazing. I vanliga fall skulle jag nog tycka att det här är en sur och tråkig huvudperson men nej jag känner så mycket för henne. Jag skulle vilja vara hennes vän och bara lyssna på allt hon går igenom. Jag skulle berätta att Hailey inte är värd det, dumpa henne. Och håll hårt i Chris för han är fortfarande så himla rolig och härlig. Trodde för en sekund att hon skulle falla för DeVante, usch tack och lov att det inte hände. För nej, DeVante tycker jag inte är så sympatisk. Även om jag hoppas att allt slutar lyckligt för honom. Gillar att han och Chris spelar Madden! En annan liten händelse som fastnade hos mig var när Seven och Starr spelar basket ute. Älskar att de får ha en liten stund för sig själva när allt är som vanligt igen. Jag är så svag för syskonkärlek.

Ser fram emot att se hur det går med tv-intervjun och vad den kommer få för respons. Och skolbalen, och självklart rättegången. Kanske någon av de får dramatiska följder. Eller så får vi mera, starkare känslor i slutspurten av denna fina och sorgliga historia.

lördag 2 december 2017

Mitt första intryck av The Hate U Give

Som jag nämnde för nån vecka sen läser jag The Hate U Give tillsammans med Nelly och några andra och idag ska vi diskutera bokens 8 första kapitel. Jag läser boken som ebok på engelska.



OBS! Inlägget kommer innerhålla spoilers, men ska försöka hålla dem så små som möjligt.

Mina första intryck av: 

Språket - Jag har hittills haft lite svårt med talspråket. Inte så jag har svårt att förstå men jag kan tycka att steget blir stort mellan berättarens och karaktärernas röster ibland. Men jag tror nog att jag kommer vänja mig vid det. För samtidigt tycker jag absolut att talspråket behövs för att stärka trovärdigheten. Gillar att Starr pratar på olika sätt hemma med sin familj och i skolan med sina vita vänner. Jag pratar själv väldigt olika med min familj, makens familj, nära vänner och arbetskompisarna så jag känner igen mig i att anpassa sig efter omgivningen.

Handlingen - När jag första gången sätter mig ner med boken skulle ja lika gärna kunna ha Alessia Caras låt Here i öronen. Den låten är perfekt till öppningsscenen på festen. Starr tänker säkert "Oh God why am I here?". Hittills har det inte hänt så mycket som jag inte redan visste om. Starrs vän Khalil blir skjuten av en vit polis och Starr själv blir vittne. Så mycket står också på goodreads om man läser om boken där. Jag har nog inte läst om nåt liknande tidigare vad jag minns och allt känns så verkligt. Jag får den känslan att författaren har upplevt allt det här själv, sett sin vän i en öppen kista. I nuläget känns det som att det här i huvudsak kommer vara en känslosam historia men eventuellt utan större överraskningar. Skulle gärna se att grejen med Hailey skulle vara nåt chockerande men hmm, får vänta och se.

Karaktärerna - Huvudkaraktärer brukar inte imponera så värst på mig. Men det är väldigt länge sen jag läst om en kvinnlig huvudperson och jag älskar Starr. Hennes känslor blir mina känslor. Kärleken, osäkerheten, sorgen, det onda och det goda. När vi träffar Khalil har jag glömt att det är han som kommer bli skjuten. Har är underbart rolig, flörtig och smått mystisk. 15 åringen i mig blir kär. Sen hinner jag tänka; nej det får inte vara hans död som boken handlar om. Men ja så är det ju. Så synd, hade velat ha med honom hela boken. Starrs kompisar från skolan gillar jag också. De blir en så fin kontrast till Starrs vardag hemma. De är så roliga med deras inside jokes och "sårar du min vän så gör jag dig illa"-attityd. Love it. Pojkvännen Chris tycker jag verkar som en bra kille ändå. Kanske jag får äta upp mina ord men han verkar rolig och försöker allt för att få Starr att le. Att tappa några hjärnceller i samband med beröring är ju inget nytt så i det här skedet håller jag tummarna för dem.

Ser så fram emot att läsa fortsättningen! The Hate U Give är hittills en väldigt intressant, känslosam och spännande bok.