Skugga och svalka av Quynh Tran
I Skugga och svalka skriver Quynh Tran om familj, uppväxt, livsval och utanförskap. En lillebror som lever genom sin brors och deras mammas upplevelser, iaktar och fantiserar.
"Ibland kunde man få höra att det var en liten stad vi bodde i. Fin, liten sommarstad, fina somrar; skärgården, friluftslivet." - Skugga och svalka
Att läsa Skugga och svalka är som att prata med en barndomsvän. Att tänka tillbaka på gamla minnen och bli så där härligt nostalgisk. Diskussioner om salta pinnar på barnkalas eller "kommer du ihåg att det ordnades tivoli där polishuset står idag?". För mig ligger bokens styrka i just den här känslan. Att kunna relatera till de små detaljerna, tankarna och känslorna även om huvudpersonens uppväxt i det stora hela skiljer sig väldigt mycket från min.
Sen det att jag är en väldigt "ordagrann läsare" är varken bokens eller författarens fel. Jag har stundtals svårt att skilja mellan verklighet och protagonistens fantasi vilket ställer till det lite för mig vid ett par tillfällen. Att läsa mellan raderna eller tolka symbolik hör inte mina styrkor som läsare.
Tran håller ändå mitt personliga intresse vid liv med bl.a harang-kapitlena. Att lyssna när andra pratar om ämnen som intresserar dem fascinerar mig också i verkliga livet. Vad det än gäller.
En riktigt bra läsupplevelse får enligt mig gärna sluta lite öppet. På så vis stannar berättelsen kvar längre i tankarna och minnet. Det här gör Tran väldigt fint. Hieus poesi, moster Tei Tei och en relation mellan väninnor får leva vidare efter sista sidan. En slags mystik som jag uppskattar när jag läser.
"Det var svindlande, hur man bara genom att yttra ett par ord kunde åstadkomma någonting så storslaget." - Skugga och svalka
Tack till Förlaget för rec.ex. !
Kommentarer
Skicka en kommentar