To Kill A Mockingbird - Del 2/3
Så har det gått ännu en vecka och nu är det dags att prata om kapitel 10-18 i To Kill A Mockingbird.
Spoilervarning hör nog hemma här när vi kommit så långt i boken.
Måste börja med språket. Det är fortfarande väldigt tungt på sina ställen och jag har kommit över så många ord som jag aldrig tidigare hört. Jag har märkt att jag till och med hoppar över vissa meningar vilket jag aldrig annars gör. Därför är jag förvånad över hur mycket jag ändå gillar boken.
I den här delen saknar jag mysteriet med Boo Radley men hoppas att vi får komma tillbaka till det mot slutet för att knyta ihop allt. Istället får vi träffa fru Dubose som blir en lärdom för Scout och Jem. De får lära sig att ingen är ond rakt igenom utan ofta finns det något under den hårda ytan. Jem har också blivit rätt så trotsig och, som han ser det, mogen. Synd att syskonen glider ifrån varandra lite men det ger samtidigt mer plats åt min favorit Calpurnia. Jag gillar scenen när Calpurnia tar med sig barnen till kyrkan. Att de får se henne i hennes egen vardag för dem nog närmare henne. Gillar den karaktären mycket, hon är riktigt tuff och tar inget skit.
Dill kommer tillbaka, suck, han är ingen favorit hos mig av någon anledning. Dock känner jag såklart med honom då han är tvungen att rymma hemifrån pga hans mammas nya pojkvän vad jag förstod.
Mot slutet börjar allt hända på riktigt. Barnen smyger till fängelset mitt i natten och Scout är så himla cool ! Och så börjar rättegången, så spännande. Visst förstår jag ganska snabbt vad som är på väg att hända men det är riktigt kul att följa vägen dit. Heja Atticus. Ser så fram emot att läsa vidare och se hur allt slutar.
Spoilervarning hör nog hemma här när vi kommit så långt i boken.
Måste börja med språket. Det är fortfarande väldigt tungt på sina ställen och jag har kommit över så många ord som jag aldrig tidigare hört. Jag har märkt att jag till och med hoppar över vissa meningar vilket jag aldrig annars gör. Därför är jag förvånad över hur mycket jag ändå gillar boken.
I den här delen saknar jag mysteriet med Boo Radley men hoppas att vi får komma tillbaka till det mot slutet för att knyta ihop allt. Istället får vi träffa fru Dubose som blir en lärdom för Scout och Jem. De får lära sig att ingen är ond rakt igenom utan ofta finns det något under den hårda ytan. Jem har också blivit rätt så trotsig och, som han ser det, mogen. Synd att syskonen glider ifrån varandra lite men det ger samtidigt mer plats åt min favorit Calpurnia. Jag gillar scenen när Calpurnia tar med sig barnen till kyrkan. Att de får se henne i hennes egen vardag för dem nog närmare henne. Gillar den karaktären mycket, hon är riktigt tuff och tar inget skit.
Dill kommer tillbaka, suck, han är ingen favorit hos mig av någon anledning. Dock känner jag såklart med honom då han är tvungen att rymma hemifrån pga hans mammas nya pojkvän vad jag förstod.
Mot slutet börjar allt hända på riktigt. Barnen smyger till fängelset mitt i natten och Scout är så himla cool ! Och så börjar rättegången, så spännande. Visst förstår jag ganska snabbt vad som är på väg att hända men det är riktigt kul att följa vägen dit. Heja Atticus. Ser så fram emot att läsa vidare och se hur allt slutar.
Yay! Kul att läsa era tankar blir dock lite frustrerad eftersom jag läste ut boken för typ en vecka sen och bara vill veta vad alla tyckte NU! Hahaha... jobbigt att behöva vara tyst.
SvaraRaderaHaha jaa jag förstår :D jag har fortfarande 30 sidor kvar så ska läsa ut den ikväll :)
RaderaHåller med dig jag gillade också att de fick följa med Cal till hennes kyrka, och mrs Dubose, fast jag tycker faktiskt mest illa om henne, hon kunde väl ändå försöka vara snäll mot dessa barn, som inte har gjort henne något illa, även om hon mår så dåligt som hon gör.
SvaraRaderaOch det Scout gjorde i samband med händelsen vid fängelset, att hon lyckades göra som hon gjorde utan att varken hon eller någon annan råkade illa ut..
Det ska bli intressant vad som händer nu i sista delen.
Det ska verkligen bli spännande att se hur allt slutar :)
RaderaIntressant att du inte gillar Dill. Jag har inte reflekterat riktigt över vad jag tycker. Även om han kom tillbaka så känner jag att han inte tillför särskilt mycket till historien i de här kapitlen.
SvaraRaderaMen scenen där Scout fullkomligt briljerar utanför fängelset älskade jag med!
Det är nog det som lite är mitt problem, att jag inte riktigt ser vad han har för roll i historien :)
Radera