onsdag 17 februari 2016

Tankeregn - The Death Cure


Stor spoiler varning i detta inlägg !
Rekommenderar att de som inte läst boken
slutar läsa denna recension nu. 


Allt du behöver veta 


Labyrintspelen får ett avslut som heter duga i denna tredje del av serien. På vägen slåss våra kära gladers mot vänner, fiender och fler cranks än någonsin.

Flum 

Spoiler x 1000: Först måste jag säga att jag är riktigt nöjd med hur serien fick sitt avslut. Det lämnade passligt öppet för min smak men ändå med ett klart och tydligt slut. Ändå skulle jag gärna ha sett Newt få ett lite lyckligare öde. Mitt problem med den här boken var att den inte var lika rolig som de tidigare två. Den var rakt igenom deprimerande även om den gav en spännande läsupplevelse. Men jag älskar humorn pojkarna emellan och den sågs inte lika ofta i den här som i de andra böckerna. Jag grät så mycket vid ett skede när jag förstod vad som skulle hända i den scenen och var arg när det inte blev som jag ville. Så visst får den absolut godkänt! All in all så älskar jag nog den här serien ! Och jag kommer sakna karaktärerna så mycket. Speciellt Minho. Älskar Minho.


Ord att minnas 

I don't think there is a right or wrong anymore. Only horrible and not-quite-so-horrible.

Tankar boken väckte hos mig 

Det här var en sån bok där jag aldrig vet vad som är riktigt och vad som kan vara lögn. Fram till sista sidan var jag skeptisk till om alltihop var en del av experimenten, jag bara väntade på att någon skulle berätta att ''Newt var inte alls smittad, WICKED hade tagit över hans hjärna för att lura er" eller att stället på andra sidan dörren skulle vara en fälla, kanske en helt ny Maze där alla mist sitt minne all over again. Med andra ord litade jag inte på någon och definitivt inte på vem som än sa att WICKED is good.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar