I REGNET

I Glasvaggan får vi följa Taalia som tidigt upptäcker att hela hennes liv är en lögn. Tillsammans med henne får vi möta nya vänner och uppleva många nya platser och faror. Glasbarnen är odlade kopior av människan, men det gör dem inte mindre äkta, personliga och sympatiska för det.  Hennas personberskrivningar är SÅ bra! Jag brukar oftast bestämma själv hur karaktärer ser ut redan från första sidan och efter det är det svårt att ändra på bilden i huvudet när beskrivningarna väl dyker upp. Men här går jag helt efter vad som skrivs och jag ser personerna så tydligt framför mig. Riktigt snyggt gjort. Karaktärerna i sig är också unika och minnesvärda. Så fastän vi möter många nya personer genom boken blandar jag aldrig ihop någon. Favoriten är väl ändå Dravin för att han är så där roligt sur hela tiden och försöker gömma hur snäll han i verkligheten är.  Jag gillar också att man får se vad folk utanför systemet tycker om den instängda nya nationen. Så jag gillade när...

Det är av en speciell orsak som jag först i det femte inlägget om HSP tar upp det här temat. Jag ville först visa andra saker som en högkänslig vardag för med sig, som bl.a. beslutsångesten och lyckan i att kunna njuta av de små detaljerna i vardagen. Det finns så många fler känslor än sorg, ilska, irritation och ändå är det vad folk först tänker på när jag säger att jag är HSP. Många får direkt uttrycket i ögonen som att de tycker synd om mig. Och visst, jag gråter mer eller mindre varje dag men jag skrattar också högt varje dag. Som vanligt är detta väldigt individuellt och det här är bara min personliga erfarenhet men jag vill inte att man bara ska anta att högkänslig = svag. Har du en ny bekant eller en vän/kollega/partner/familjemedlem som är högkänslig, läs på för att veta vad det innebär för hen och för dig själv så att du vet varför vi vill vara ensamma, varför du inte ska skrämma oss eller varför det kanske är bäst om du väljer film till fredagsmyset. Det här är för tillfäll...

Imorgon börjar Läs dina favoriter som är en 10 dagar lång läsalot och självklart är jag med. Läsaloten ordnas av @mellsageek och @systrarnabocker på instagram.  Under de här dagarna tänkte jag läsa följande böcker som jag fått att passa in på några av utmaningarna tjejerna har fixat.  Läs din favoritgenre Glasvaggan Läs en bok med din favoritfärg på omslaget   Närmare kommer vi inte (för att jag fått dille på ljusrosa de senaste veckorna när det kommer till inredningen hemma. Annars är min favoritfärg gul men hittade inte en enda bok jag var sugen på med ens lite gult på) Läs en bok med ett omslag du älskar Ganska nära sanningen Läs en bok av en favoritförfattare   Anna Ahlund är absolut en storfavorit när det kommer till ungdomsböcker, och som person också vad jag nu fått uppleva över instagram.  Läs en bok du längtat efter Monster i terapi Läs en bok som innehåller något du älskar Stromsystern av Lucinda Riley (lyssnar på som ljudbok så inte med på bilden) inn...

Igår firade vi morsdag här i Finland och inför det hade jag förberett en boktagg som jag efter morsdagsmiddagen gjorde tillsammans med min mamma. När jag är hemma hos föräldrarna slutar alltid våra samtal förr eller senare med bokprat, det är vårt gemensamma intresse även om vi alla tre läser helt olika genrer. Här får vi nu jämföra mina och mammas preferenser.  Inspirationen fick jag härifrån men har gjort om frågorna lite för att passa oss bättre. 1. Pocket eller inbunden? Mamma: Favoriten är storpocket då de ofta har lite större text och är sköna att hålla i handen. Liza: Av dessa två föredrar jag inbunden men allra bäst gillar jag nån av de större mjukpärmade bandtyperna (storpocket, dansktband, paperback osv) 2. Vem/vilka är din/dina favoritförfattare? M: Denise Rudberg och Jo Nesbø för att nämna några L: Patrick Ness, Anna Jakobsson Lund, Sally Green, Fredrik Backman 3. Vilken är din favoritgenre? M: Deckare L: Low/urban YA fantasy och dystopi 4. Vilken typ av...

Patrick Ness skriver om kärlek, familj, myter och konst. Om att hitta sin plats i en ny relation, på jobbet eller bara i vardagen. En gammal sägen blandas med nutida händelser och kan de två till och med ha ett samband? Kan väl börja med att säga att Patrick Ness är en av mina absoluta favoritförfattare och det är väl ungefär så mycket positivt jag har att säga i den här recensionen tyvärr. För The Crane Wife funkar inte alls för mig. Och det är av samma orsaker som tidigare när jag inte har gillat en bok: metaforer, konstnärligt språk och osympatiska karaktärer. Det är inte alls en dålig bok, den bara passar inte mig. Dessutom skriver han väldigt annorlunda här jämfört med de senare böckerna. Långa meningar med långa bisatser och massa bindestreck som gör det svårt för mig att hålla en sammanhängande tanke.  Mitt allra största problem är nog kapitlen som berör den här myten om tranan och vulkanen. Det blir så mycket symbolik som går mig förbi och jag vet inte om jag är dum, ...

I början av året bestämde jag mig för att köra med en lite enklare utmaning för 2020, med tanke på förra årets läsflopp. Nu när snart en tredjedel av året har gått tänkte jag kolla upp hur jag hittills har klarat det. Av 8 punkter har jag hittills hunnit: Läsa en non-fiction (Anteckningar från en ö av Tove Jansson och Tuulikki Pietilä) Avsluta en bok som blev påbörjad under 2019 (The Demon World av Sally Green) Lyssna på en ljudbok (The Seven Sisters av Lucinda Riley) Läsa en bok av en favoritförfattare (More Than This av Patrick Ness) Läsa en bok av en lokal författare (Strömsöborna av Rosanna Fellman) Och resten av året får jag se fram emot att: Läsa en Harry Potter bok Läsa en läskig bok Avsluta en serie Såå roligt att redan ha klarat över hälften av punkterna! Även om jag inte alls stressar med att klara utmaningen så har jag ändå känt ett extra sug efter att klara den i år. Jag behöver min revansch. 

Hanna Ylöstalos debutroman handlar om att hitta sig själv, att växa upp och att spendera den sista sommaren med sina bästa vänner innan livet händer.  Wow, the level of igenkänning i här boken alltså! Ser en egen kräftskiva framför mig så tydligt, minns tillbaka till bilresor med livets bästa brända skivor, känner ångesten i bröstet av att veta att livet kommer ändra hur hårt jag än försöker hålla fast vid det som varit. Känslan av att växa ifrån en nära vän.  Historien känns väldigt naturlig och äkta. Det är liksom ett helt vanligt liv, med sina positiva och negativa händelser. Gillar att flickorna får ha små konversationer som i sig inte är jätteviktiga men att de också får vara sårbara. För det är ju precis en sån blandning av konversationer man har med sina bästa vänner. I början hade jag lite svårt att få grepp om karaktärerna, kändes lite som att jag inte visste vem jag skulle gilla och inte. Tidshoppen gjorde mig också rätt så förvirrad ibland. Några gånger tog ...