Passionsdag - The soundtrack of my life
Onsdagen till ära ska jag prata passioner. Sånt jag njuter av som inte har med böcker eller bokbloggande att göra. Så här blir det passions onsdag några veckor framöver.
Då jag var barn var jag säker på att jag skulle arbeta med musik när jag blev stor. ''Men jag vill inte bli för känd'' var enda dilemmat. Idag är jag mer än nöjd med att ha musiken som tidsfördriv. När jag inte läser spenderar jag gärna timmar bakom sångtexterna och sjunger, spelar gitarr och lär mig själv spela piano.
Men jag vill fokusera på lyssnandet av musik idag.
Jag kan ligga i sängen i flera timmar och bara lyssna på allt fantastiskt som finns. Jag har rätt så bred musiksmak (lyssnar på typ allt utom dansbandsmusik och heavy metal) så de olika stilarna kommer och går i perioder. Idag är det Lars Winnerbäck som gäller, fråga mig igen imorgon.
Som grund kan jag säga att jag gillar musik som är eller påminner om soundtrack till filmer eller tv-serier. Musik där jag kan se scener framför mig och som ofta är av det lite mörkare slaget (jämfört med nästa punkt tänker jag). Exempel på det här skulle kunna vara Don't Let Me Go - RAIGN och vad som helst av The Black Keyes eller de något försiktigare men fantastiska Softengine.
Men så älskar jag också riktig feel good 'sommar-barbecue'' musik som får mig att vilja dansa eller ha världens singalong med alla jag känner. Fina exempel på det här är Pride - American Authors, Hippie Van - Smith & Thell och Come On Eileen - Dexys Midnight Runners.
Nästa kategori jag vill lyfta fram är de geniala instrumentala soundtracken från alla möjliga filmer och tv-serier. Shit så vackra de kan vara. Hans Zimmer är den solklara favoriten p.g.a bland annat den här, den här och den här. Men annat jag hör flitigt på är t.ex. Braveheart och Sons of Anarchy Soundtrack.
Allt handlar egentligen om vilkets slags humör jag är på för stunden. Ibland behöver jag få höra de välbekanta orden i Boston-Augustana och andra gånger hjälper valfri låt (men gärna denna) av Paramore mig att stänga ut allt annat. Alla ovannämnda ger en inblick i vem jag är som person och det finns inte en dag då jag skulle klara mig utan dem.
Då jag var barn var jag säker på att jag skulle arbeta med musik när jag blev stor. ''Men jag vill inte bli för känd'' var enda dilemmat. Idag är jag mer än nöjd med att ha musiken som tidsfördriv. När jag inte läser spenderar jag gärna timmar bakom sångtexterna och sjunger, spelar gitarr och lär mig själv spela piano.
Men jag vill fokusera på lyssnandet av musik idag.
Jag kan ligga i sängen i flera timmar och bara lyssna på allt fantastiskt som finns. Jag har rätt så bred musiksmak (lyssnar på typ allt utom dansbandsmusik och heavy metal) så de olika stilarna kommer och går i perioder. Idag är det Lars Winnerbäck som gäller, fråga mig igen imorgon.
Som grund kan jag säga att jag gillar musik som är eller påminner om soundtrack till filmer eller tv-serier. Musik där jag kan se scener framför mig och som ofta är av det lite mörkare slaget (jämfört med nästa punkt tänker jag). Exempel på det här skulle kunna vara Don't Let Me Go - RAIGN och vad som helst av The Black Keyes eller de något försiktigare men fantastiska Softengine.
Men så älskar jag också riktig feel good 'sommar-barbecue'' musik som får mig att vilja dansa eller ha världens singalong med alla jag känner. Fina exempel på det här är Pride - American Authors, Hippie Van - Smith & Thell och Come On Eileen - Dexys Midnight Runners.
Nästa kategori jag vill lyfta fram är de geniala instrumentala soundtracken från alla möjliga filmer och tv-serier. Shit så vackra de kan vara. Hans Zimmer är den solklara favoriten p.g.a bland annat den här, den här och den här. Men annat jag hör flitigt på är t.ex. Braveheart och Sons of Anarchy Soundtrack.
Allt handlar egentligen om vilkets slags humör jag är på för stunden. Ibland behöver jag få höra de välbekanta orden i Boston-Augustana och andra gånger hjälper valfri låt (men gärna denna) av Paramore mig att stänga ut allt annat. Alla ovannämnda ger en inblick i vem jag är som person och det finns inte en dag då jag skulle klara mig utan dem.
Kommentarer
Skicka en kommentar