fredag 27 juli 2018

Tankeregn - A monster calls


Conor drömmer mardrömmar. Lever en mardröm. Det blir allt svårare för honom att skilja på verkligheten och drömmarna. En liten pojke som tvingas växa upp, ta ansvar och godkänna att han vill ha hjälp.


  • Jag visste inte mycket om den här boken innan jag läste den vilket jag i efterhand är glad över. Det är en bok som gör sig bäst utan förväntningar. Patrick Ness skriver på ett sätt som gör att alla känslor träffar mig rakt i hjärtat. Kärleken, sorgen, ilskan, rädslan. Det är aldrig förutsägbart och det gör allt så fängslande. 
  • Jag hade aldrig förväntat mig att den här läsupplevelsen skulle bli så personlig som den blev. Conors mammas sjukdom beskrivs på precis samma sätt som jag samtidigt upplevde min fasters sjukdom. Min kusin är i samma ålder som Conor vilket gör att jag föreställer mig Conors tankar och handlingar som om de vore min kusins. Det blir inte mera känslosamt än så. 
  • Grunden till historien är skriven av Siobhan Dowd som aldrig hann skriva klart historien innan hon dog 2007. Ness blev tillfrågad ifall han skulle kunna tänka sig slutföra historien. Det här fascinerar mig nåt enormt och jag hade gärna velat veta hur Dowds grundidé såg ut och hur mycket som Ness hade att gå på från början. Synd att inte Siobhan fick läsa den här fina boken och se sina tankar komma till liv. 
  • Boken hade gärna fått va lite längre bara för att den är så fin. Jag hade gärna sett flera scener mellan Conor och hans mamma, samt att kompisen Lily hade fått lite större roll. Men A monster calls är en av de starkaste läsupplevelserna jag nånsin haft så jag kan inte annat än älska den precis som den är. 

2 kommentarer:

  1. Åh, den här boken är så himla bra!!! Den var min första Patrick Ness och självklart blev jag såld. Håller med om att man blir nyfiken på vad som är vad, vilket som är skrivet av vem. Jag har sett filmen också och den var också fantastisk. :)

    SvaraRadera