lördag 2 december 2017

Mitt första intryck av The Hate U Give

Som jag nämnde för nån vecka sen läser jag The Hate U Give tillsammans med Nelly och några andra och idag ska vi diskutera bokens 8 första kapitel. Jag läser boken som ebok på engelska.



OBS! Inlägget kommer innerhålla spoilers, men ska försöka hålla dem så små som möjligt.

Mina första intryck av: 

Språket - Jag har hittills haft lite svårt med talspråket. Inte så jag har svårt att förstå men jag kan tycka att steget blir stort mellan berättarens och karaktärernas röster ibland. Men jag tror nog att jag kommer vänja mig vid det. För samtidigt tycker jag absolut att talspråket behövs för att stärka trovärdigheten. Gillar att Starr pratar på olika sätt hemma med sin familj och i skolan med sina vita vänner. Jag pratar själv väldigt olika med min familj, makens familj, nära vänner och arbetskompisarna så jag känner igen mig i att anpassa sig efter omgivningen.

Handlingen - När jag första gången sätter mig ner med boken skulle ja lika gärna kunna ha Alessia Caras låt Here i öronen. Den låten är perfekt till öppningsscenen på festen. Starr tänker säkert "Oh God why am I here?". Hittills har det inte hänt så mycket som jag inte redan visste om. Starrs vän Khalil blir skjuten av en vit polis och Starr själv blir vittne. Så mycket står också på goodreads om man läser om boken där. Jag har nog inte läst om nåt liknande tidigare vad jag minns och allt känns så verkligt. Jag får den känslan att författaren har upplevt allt det här själv, sett sin vän i en öppen kista. I nuläget känns det som att det här i huvudsak kommer vara en känslosam historia men eventuellt utan större överraskningar. Skulle gärna se att grejen med Hailey skulle vara nåt chockerande men hmm, får vänta och se.

Karaktärerna - Huvudkaraktärer brukar inte imponera så värst på mig. Men det är väldigt länge sen jag läst om en kvinnlig huvudperson och jag älskar Starr. Hennes känslor blir mina känslor. Kärleken, osäkerheten, sorgen, det onda och det goda. När vi träffar Khalil har jag glömt att det är han som kommer bli skjuten. Har är underbart rolig, flörtig och smått mystisk. 15 åringen i mig blir kär. Sen hinner jag tänka; nej det får inte vara hans död som boken handlar om. Men ja så är det ju. Så synd, hade velat ha med honom hela boken. Starrs kompisar från skolan gillar jag också. De blir en så fin kontrast till Starrs vardag hemma. De är så roliga med deras inside jokes och "sårar du min vän så gör jag dig illa"-attityd. Love it. Pojkvännen Chris tycker jag verkar som en bra kille ändå. Kanske jag får äta upp mina ord men han verkar rolig och försöker allt för att få Starr att le. Att tappa några hjärnceller i samband med beröring är ju inget nytt så i det här skedet håller jag tummarna för dem.

Ser så fram emot att läsa fortsättningen! The Hate U Give är hittills en väldigt intressant, känslosam och spännande bok.

2 kommentarer:

  1. Jättekul att läsa dina tankar. Själv är jag bara på kap 7 ännu, håller på att läsa ikapp. Mitt inlägg kommer nog upp ikväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft sånt läsflyt den här veckan så jag blev färdigt rätt så tidigt för en gångs skull :) ska hålla ögonen öppna för ditt inlägg.

      Radera