Tankeregn - I'll Give You the Sun
Tvillingarna Noah och Jude är varandras bästa vänner. De känner varandra utan och innan. Tills en dag när de inte gör det längre.
- Den här boken är full av irritationsmoment för mig. Jag gillar inte alla metaforer om sprängande huvuden, färggranna ljud, pappor långa som höghus och levande, vandrande statyer. De är helt enkelt för många (liknelser är jag okej med men metaforer blir för mycket). Därför funkar inte Noas kapitel alls för mig. Dessutom gillar jag inte Noah särskilt mycket.
- Jag läste första halvan av boken på svenska men lag sen undan den ett tag. Ungefär ett år senare tog jag upp den igen, men denna gång på engelska vilket gick mycket bättre. Vet inte om det var timingen, språket eller handlingen som gjorde andra halvan bättre än första.
- Hur som helst är alla positiva kommentarer jag har om den här boken från de sista 200 sidorna. För då börjar jag älska Jude. Hon är sådär härligt konstig men med en känslosam sida som verkligen berör mig. Och Oscar. Jag skulle nog garanterat bli kär i honom också om jag vore Jude. Deras relation är precis så flörtig och rolig som jag älskar att läsa om.
- Men även om boken växer mot slutet blir det inte mer än en okej läsupplevelse för mig. Måste avsluta med en sista grej som fick mig på så dåligt humör under läsningen. När man har ett sånt starkt band som tvillingarna har förstår jag inte hur man kan förstöra för varandra på det sättet de gör. De ljuger, stjäl, söndrar och är bara allmänt otrevliga mot varandra. Jag tycker att de båda går allt för långt vid flera tillfällen.
Jag tillhör de som älskade den här boken! Men det är väl tur att vi inte alltid gillar samma allihop :)
SvaraRaderaDet är ju det som är så kul, att man gillar olika saker. Det gör det ännu mera intressant att läsa andras bloggar :)
Radera